RECENSION
Markus är en framgångsrik företagare i spelutvecklingsbranschen och lever ett till synes lyckat och balanserat liv. Bakom fasaden döljer sig en man i psykisk ohälsa, en man som länge hållit sina barndomstrauman inom sig, låsta så långt inom sig att de nästan glömts bort. Steg för steg, med sin terapeuts stöd, gläntar Markus på dörren till det som varit för att acceptera, bearbeta och inte förstöra det som är just nu, sina relationer och sin framtid. För att läka.
Teresa Allzén bjuder på en insiktsfull och trovärdig beskrivning av en psykoterapiprocess men i skönlitterär form, där patientens dagboksanteckningar varvas med nedslag i hans vardag och terapeutens bearbetningar och reflektioner i form av poesi. Mannens och terapeutens röster och perspektiv kompletterar varandra och breddar bilden av processen på ett otroligt fascinerande och fängslande sätt. Det är riktigt snyggt skrivet! Även Allzéns språk fängslar och leder läsaren på ett lättsamt och nästan omfamnade sätt genom det tunga och jobbiga samtidigt som hon lyckas guida läsaren genom den komplexa psykoterapins värld på ett lättbegripligt sätt.
Hela boken är njutbar att läsa, men extra mycket uppskattar jag terapeutens reflektioner i dikt. Det bjuder på något extra. Personligt, men inte privat. Vackert, men inte förskönat. Naket, men inte utlämnande. Det är riktigt snyggt gjort! Läs den!
@tant_ednas_boktips Bokbloggare
RECENSION
(…) Markus är en ung framgångsrik företagare i dataspelsbranschen som skulle kunna sägas ha flytt från sig själv (…). Han plågas av svåra ångestattacker och har mycket svårt att fungera i nära relationer (…). Hans hustru har fått honom att söka hjälp och han har träffat psykoterapeuten Viveka (…). Som läsare får man här följa inte bara vad som händer i terapin utan även i hans familjeliv och andra relationer. Förloppet skildras på ett trovärdigt och lagom dramatiskt sätt. Att Viveka får formulera sina reflektioner efter sessionerna i korta dikter gör läsningen extra njutbar. (…) det är viktigt att vi (terapeuter) kan uttrycka oss personligt, men inte privat (…). I det här sammanhanget blev poesin just ett sådant uttryck. Ett mycket bra grepp, tycker jag.
Det här är en skönlitterär text, inte en psykoterapeutisk fallbeskrivning, och den kommer säkert att intressera många som kämpar med egna psykiska problem. Men den åskådliggör även vanligt förekommande reaktioner och svårigheter i en psykoterapeutisk process. Inte minst visar den på den avgörande betydelsen av den terapeutiska relationen; hur en terapeut givetvis behöver vara varm och empatisk, men samtidigt måsta hålla för patientens projektioner och ”tajma” sina interventioner. Boken skulle därför också med fördel kunna användas som utgångspunkt för samtal mellan terapeuter om val av metod och analys av den terapeutiska processen.
Pia Eresund, samordnande redaktör / tidskriften Psykoterapi, nr 4/23, december 2023
RECENSION
Det är gripande att läsa om en medelålders machoman i terapi, vad som rör sig i huvudet på honom och hans terapeut.
Mannen behandlar sin fru som luft, hon ”blir / lika självklar / som skrämmande /Som luft /som kan ta slut” (s.35). Hans skäl till att hålla distans kryper fram under terapins / berättelsens gång.
Mannen slåss mot sin barndoms minnen, hör terapeutens ord: ”Nej […][skammen] den fångar inte hela dig. Skammen är bara en bland andra känslor. Den definierar inte dig. Du är så mycket mer …” (s.33). Han söker upp barnet inom sig. När man tar hand om sig själv hjälper man även sina närstående. Ringar på vatten.
Boken består av mannens dagboksanteckningar blandade med terapeutens dikter. Två perspektiv, två subjekt; terapeuten är genom dikterna närvarande i egen person. Hon identifierar sig med mannens kärleks-svältfödda fru, förstår hur det är ”att älska en man/ och känna sig som luft”. Ibland är terapeuten helt slut efter samtalen med mannen (”Det du [mannen] inte står ut med/ får jag bära”).
Mannens och terapeutens röster kompletterar varandra, speglar samspelet i terapin, där terapeuten är fullständigt fokuserad på patienten, lyhörd för det ordlösa: Lyssnandets läkande kraft.
Det är katharsis att läsa om mannens terapi. Boken borde läsas av alla; vi är många som är/ som känner/ har känt en Markus. Katharsis sker också genom bokstäverna, genom Allzéns distinkta språk.
Läs det dolda! Tack för att jag fick läsa!
@bokologen.se Bokbloggare
UR LEKTÖRSUTLÅTANDE
”Dramaturgin är skickligt upplagd. (…) [Den] skapar en spänning i storyn som drivs framåt på ett naturligt sätt och med flera vändpunkter.” ”Miljöbeskrivningar (…) är dynamiska och spännande och har som överallt i manus ett mycket fint språk, (…) levande och uttrycksfullt.” ”Dikterna är fina inslag i manus och ger ett mjukt böljande avbrott i texten.” ”Överlag är detta ett mycket välskrivet manus och man vill gärna läsa mer (…).”
Andra omdömen i utlåtandet: ”trovärdig”, ”inkännande”, ”intressant”
Lektör / Författarcentrum Öst
LÄSARKOMMENTAR
Nu har jag läst din bok. (…) Sträckläst (…). En fin läsupplevelse hade jag. Här lite återkoppling:
Fint omslag. Fint format. (…)
Språket flyter på. Lättillgängligt och man hakar inte upp sig. På ett ställe endast var jag lite tveksam över vad som egentligen skulle ske (…) och var tvungen att läsa en gång till.
Innehållet fängslar. Jag ville fortsätta läsa och veta hur det skulle gå för honom. Det hamnar som en liten bomb i en då man förstår att han upplevt (…). Jag tycker detta var mycket bra skildrat – hur det sakta kryper fram vad som göms i honom och påverkar honom. (…)
Greppet att skildra är väldigt häftigt. Att berättelsen ses utifrån hans synvinkel. Läsaren hör terapeutens röst lite i fjärran. Lite upprepning av ”mjuk” röst – tillhör det terapeutrollen? Kanske var det just denna ”mjukhet” han behövde? Dikterna är väldigt fina. Där får terapeuten det utrymme hon behöver. Att smälta. Att komma till uttryck och visa öppet hur hon känner. Tänker att vi ju gör detta då någon lämnat terapirummet – landar i oss själva, försöker smälta och landa. Jag brukar ibland sätta mig vid pianot.
Ur psykoterapeutiskt perspektiv beskriver boken mycket av det som finns i en terapiprocess som projektion, ilska vid avslut osv. Jag blev intresserad av alla olika metoder (…).
Slutet blev lite för hastigt för mig. Jag lämnades kvar med frågor (…). Ville veta mera. Blev besviken att boken tog slut…
Grattis till en jättefin bok! Skriv mera!
Hillevi Torell, leg psykoterapeut, musikterapeut
LÄSARKOMMENTAR
Jag är mitt i @teresa_allzen_forfattare bok I det dolda. För alla oss som är intresserade av psykologi, personlig utveckling, människans inre så är detta en guldgruva. (…). Texten är smart, närgången och tydlig. Rekommenderas varmt!
@ccskrivare Instagram
BOKSLÄPP
Deltagarnas gestaltning av temat Fiktion i verklighetens tjänst
LÄSARKOMMENTAR
Oj, oj…Har precis läst ut denna bok av @teresa_allzen_forfattare. Det är en roman skriven ur ett annorlunda perspektiv. Man kommer väldigt nära bokens två huvudkaraktärer. Dessutom varvas det med dikter som tillför ett djup och en större förståelse.
Boken ger, förutom en trevlig läsupplevelse, en förståelse för vårt mänskliga inre samt hur psykoterapi kan gå till och hjälpa till.
Rekommenderar den varmt!